Henric Bremer - Startsidan

Arkiv för ‘Betraktelse’

100 känslor, SvD

april 28th, 2010

Har du upptäckt satsningen 100 känslor på Svenska Dagbladet? En riktigt rolig idé som fortfarande går att följa på deras hemsida. Enligt de själva innebar 100 känslor att:

Vad är en känsla? Hur ser den ut? Kan man göra något åt den? Psykologifabrikens John Airaksinen och Linda Backman finkammar Youtube i jakt på uppmärksammade klipp som – också! – illustrerar ilska, glädje och allt däremellan.

Resultatet? 100 artiklar där videoklippet kompletteras med psykologiforskning, analyseras med hjälp av psykologen Anna Kåvers nya bok ”Himmel, helvete och allt däremellan – om känslor” (Natur&Kultur) eller bara kommenteras av John eller Linda! Dessutom dyker psykologen Oskar Henrikson upp då och då för att låta Linda och John testa olika metoder att utforska och hantera sina känslor.”

Ta lite tid att kika på några klipp då och då, det är beroendeframkallande och skapar mycket känslor hos en själv, både bra och dålig 🙂

Här kommer några av mina favoriter (länkar till dem då man bör läsa den medföljande texten). Dock har jag nu lärt mig hur jag bäddar in klipp från Youtube här på bloggen:

Favorit nummer 1: Stevie Nicks

Favorit nummer 2: Känslor i berg- och dalbanan

Favorit nummer 3: Lejonet och återföreningen

Favorit nummer 4: Where the hell is Matt?

Jag tar den sista här på bloggen också, bara för att visa att jag kan:

I morse när jag åkte från Örebro till Linköping lyssnade jag på Morgonpasset i P3 (åkte i en lånad bil, min har ingen radio). Programmet handlade om våldtäkt, våldtäktsmän, fördomar samt en massa annat. Gäst var författaren Katarina Wennstam som bland annat skrivit boken Flickan och skulden. Har själv inte läst den, men borde nog göra det.

Hur som helst, programmet var intressant och Wennstam engagerad och vältalig (dock var väl inte programledarna något vidare). Hon tog bland annat upp att den syn vi har på våldtäktsmän är väldigt skev… ofta är förövaren en ”helt vanlig” kille som i övrigt är snäll, populär, etc. Tyvärr tror vi (och media förstärker den bilden) att det oftast är invandrargäng eller någon perverterad äldre otäck farbror som begår dessa brott. Ack så fel vi kan ha.

Vidare diskuterades vad vi anser vara en våldtäkt; Wennstam stöter ofta på att folk refererar till en ”riktig” våldtäkt när de tänker på ”överfallsvåldtäkter” i någon mörk park där våld är inblandat. Som de i programmet tycker jag det är självklart att om någon (oftast då killar) fortsätter att vara påstridig efter att tjejen sagt ett bestämt och tydligt nej är det automatiskt ett försök till/en våldtäkt. Dock är det ju självklart inte fritt fram för pojkar att göra vad som helst fram till att tjejen säger nej, men jag tror att du förstår vad jag vill ha sagt.

I Örebro är detta väldigt aktuellt där en/två/flera våldtäktsmän härjar och har sedan september 2009 begått ett stort antal våldtäkter. Vad händer? Varför sker detta? Man blir arg och frustrerad, speciellt när man läser om vad som hände i Bjästa. Vad hemska vi människor är ibland…

Hur får vi bukt med detta? Vi måste ändra uppfattningen om våldtäkter, sudda ut våra fördomar, ställa upp för de drabbade och lyssna på dem, tro på dem…

Ja se det snöar…

februari 22nd, 2010

Kaos, inställda tåg och snömassor som övergår vår vildaste fantasi. Vad händer? -24 grader klockan 06:30. Jisses…

Dock är det ett bra tillfälle att stanna hemma och dyka ner i soffan med en god bok (om du inte kan ta dig till jobbet, skolan vill säga). Själv läser jag de sista sidorna i Gerd Brantenbergs Egalias döttrar innan det är dags att sätta tänderna i Ljudet av ditt hjärta.

Annars? Var uppe vid 06:00 och tittade på när Sverige krossade Finland i OS-hockeyn. 3-0, mycket stabilt! Nu väntar Norge eller Slovakien i kvartsfinal.

Ätnligen!

februari 11th, 2010

Till sommaren är det så äntligen dags för Joona Linna att återigen jaga rätt på bovarna som finns i vårt avlånga land. Den första boken, Hypnotisören, var ju makalöst spännande och välskriven. Väldigt filmisk, vilket fungerade väldigt bra i bokform. Dock är det säkert lätt att man tröttnar på sättet Alexander & Alexandra skriver, men nu när det gått en tid sedan Hypnotisören utkom är suget stort.

Jag väntar med spänning…

Läs denna: Ingenting har skett sedan 1983. Andres Lokko skriver att svenskt mode fortfarande befinner sig år 1983, att inte så mycket har förändrats… Hur står sig litteraturen frågar jag då mig, var befinner den sig? Har den utvecklats så värst mycket de senaste 10 åren? Förutom att vi blivit bombarderade med verklighetsbaserade böcker av typen Gömda, samt med halvtråkiga kriminalromaner av Liza Marklund (jodå, jag HAR lite svårt för hennes böcker) och Mons Kallentoft.

Tänk bara hur det var på 1800-talet och i början av 1900-talet. Det går an av Carl Jonas Love Almqvist utlöste ramaskri på litteraturscenen när han målade upp bilden av den starka och självständiga kvinnan. Agnes von Krusenstjernas serie Fröknarna von Pahlen (jag rekommenderar den fjärde boken, Porten vid Johannes) tog upp familjen och kvinnans sexualitet och kritiserades även den häftigt.

Kommer ni på några böcker, gärna svenska, som har bidragit till någon förändring, språkligt eller på något annat sätt? Varför inte Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri kanske? Det sägs ju att Strindberg bidrog till att förnya det svenska språket vid sekelskiftet 1900… men sedan? Stiltje?