Henric Bremer - Startsidan

Arkiv för ‘Betyg: G’

Nu har jag läst Robert Gustafsson självbiografi Från vaggan till deadline och har på sätt och vis fått en ny bild av personen Robert. Vi får följa med genom hans privatliv (vilket beskrivs ingående) och även hans yrkesliv. Som läsare får jag ingående kännedom om hur teaterprojekt, roller och karaktärer har vuxit fram och utvecklats.

Sammanfattningsvis kan man säga att Robert Gustafsson är en väldigt egen person (vilket han också hävdar själv) med sin hypokondri, sitt kontrollbehov och sina sömnsvårigheter. En intressant inblick i en man som under sitt liv har tappat bort sin egen identitet.

Boken är intressant, välskriven och bör läsas av de som är ett fan av Robert Gustafsson.

Betyg: G

Här går det undan

juli 20th, 2010

Så var då Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann utläst. Och vilken bok! Det är inte ofta jag skrattar högt åt en bok, men nu kom jag på mig själv flera gånger med att skratta åt den dråpliga historien. En osannolik, otrolig och oförglömlig berättelse som du kommer att minnas länge. Läs, läs, läs!

Betyg: VG+/MVG-

————————————-

Efter den boken blev det denna:

Sara Kadefors – Borta bäst

Det jag främst förknippar Kadefors med är ungdomsromanen Sandor slash Ida, vilken är riktigt bra. Tyvärr var Borta bäst inte någon höjdare, även om den hade några ljuspunkter. Inget man kommer att minnas med andra ord.

Betyg: G

————————————-

När jag nu ändå är inne i en riktig bokperiod kastade jag mig precis in på Bokus och beställde tre böcker till. Denna gång blev det en efterlängtad uppföljare, en bok som kan vara jättebra eller totalt usel och en biografi som verkar mycket lovande. Jag är mycket nöjd, en bra blandning. Här kommer de:

Lars Kepler – Paganinikontraktet

Joona Linna är äntligen tillbaka! Hypnotisören, med sitt filmiska berättande, var underbar och jag förväntar mig ingenting annat av Paganinikontraktet. Jag känner att det är denna bok som först kommer att läsas.

————————————-

Kjell Eriksson – Kjell

Kjell Eriksson är mest känd som radioprofil i P3, men här fattar han pennan och skriver sin biografi om sin uppväxt och sitt liv. Tycker du inte att baksidetexten verkar väldigt lovande?!

————————————-

Dick Sundevall – Peter Rätz: Nio år som undercoveragent

En bok där Dick Sundevall har intervjuat Peter Rätz, en person som infiltrerat mc-gäng i Sverige under nio år. Verkar mycket spännande, förhoppningsvis bättre än den långtråkiga ”Svensk maffia”.

————————————-

Förresten, har ni märkt att www.bokus.se har gjort om sin hemsida. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om den, men sökfunktionen är grym! Testa även funktionen ”provläs”, den syns när du kommit in till en bok och är en mycket trevlig uppdatering.

Fortsatt trevlig boksommar,

Val McDermid är en av mina favoriter inom kriminal- och thrillergenren, med böcker såsom Sjöjungfrun sjöng sin sång, Under ingrodda ärr och Imitatören. Denna gång har turen kommit till Mörka domäner, den första (tror jag) i serien om kriminalinspektör Karen Pirie.

Handlingen (som du även kan läsa om via länken ovan) bygger på två försvinnanden för mer än 20 år sedan. En person som försvunnit självmant och ett spädbarn som försvunnit i samband med ett kidnappningsdrama. Båda dessa fall hamnar hos Karen och det är upp till henne att reda ut dessa soppor.

Boken håller en skaplig klass, även om jag hade förväntat mig mer av McDermid. Dock vävs nutid och dåtid ihop på ett genialiskt sätt, vilket gör att boken får ytterligare en dimension. Språket är som alltid rappt, oklanderligt och spännande. Denna bok kräver lite mer av läsaren än Fossums bok som jag recenserade i mitt tidigare inlägg, men fungerar definitivt som sommarläsning.

Ett starkt G blir betyget, men den når tyvärr inte ända upp till VG.

Ny bok att redovisa och denna gång är det Se dig inte om av Karin Fossum som ska betygsättas.

På baksidan av boken utlovas ”en oerhört spännande kriminalroman av Karin Fossum”, men i ärlighetens namn skiljer sig inte denna särskilt mycket från de hundra andra liknande böcker man läst under årens lopp. Kommissarie Konrad Sejer tar sig an mordet på den helt vanliga flicka Annie Holland. Varför mördade någon henne? Hon som var så duktig, ordentlig, snäll och söt. Är det en främling eller någon som Annie kände? Bla, bla, bla.

Jag hävdar inte att den är värdelös, långt ifrån, men det känns som att man läst detta så många gånger förut. Detta är sommarlektyr, punkt slut. Under tiden man läser boken sugs man någorlunda med i spänningen, men så fort sista sidan är avklarad har man redan glömt bort vad boken handlade om. Ligger den och skräpar hemma i bokhyllan kan du ta med och läsa den i sommarstugan… om du inte har den kan du lika gärna låta bli.

Betyg: G

Jösses vilken titel! Jag tycker nog att man kunde ha vakt ett något kortare namn… men men.

Ska vi börja med baksidetexten? Yes, det ska vi:

”Hur gick det till när sångerskan Jessica Andersson hamnade i Fame Factory? Hur kändes det när hon som nybliven mamma med duon Fame helt otippat gick och vann Melodifestivalen? Men framför allt, med tanke på den framgångsrika artistkarriären: Varför har Jessica Andersson aldrig riktigt glada ögon?

Blicken röjer minnen från en otrygg barndom. Jessica och hennes syskon växte upp med sin missbrukande mamma och mammans mer eller mindre våldsamma män. Syskonskaran splittrades när de placerades i olika fosterhem. En enda sak har Jessica Andersson alltid varit säker på. Att hon kan och vill sjunga. Att hon ska sjunga. Jessica skulle visa dem som sa att hon ”skulle sluta som sin mamma”. Så blev det också. Lena Katarina Swanberg har skrivit en stark berättelse där sorg och glädje går om varandra i Jessica Anderssons liv. En riktig Askungesaga om växande självkänsla och den svåra vägen mot balans.”

Blir en relativt kort recension, känner att jag inte har så värst mycket att säga om boken faktiskt. Missförstå mig inte, jag berörs alltid väldigt mycket av böcker som berättar om hur någon farit illa. I detta fall är det Jessica Andersson (hon i Fame ni vet) och hennes syskon som vuxit upp tillsammans med en missbrukande mor. Du får följa med Jessica under hennes uppväxt, först hos sin mor, sedan hos olika fosterfamiljer. Dessutom berättas det om Fame Factory, Melodifestivalen, Fame och hennes son Liam.

Så det är alltså inte berättelsen i sig som jag inte tycker om utan istället är det upplägget av boken och språket i den. Kapitlen är sällan mer än två sidor, vilket gör att det hela känns väldigt upphackat. I ett kapitel kan det pratas om den tidiga barndomen, sedan i nästa får vi följa Jessica senare i livet och därefter tillbaka igen. Man kommer aldrig riktigt in i boken tyvärr, utan det känns som att man endast läser små korta delar.

Utöver detta är det många saker som upprepas i boken, till exempel att Jessica aldrig ska bli som hennes mor (trots att alla tror det), att hennes son ska få den bästa uppfostran och så vidare. När det kommer till kritan är det oerhört irriterande. Men som sagt, berättelsen i sig är gripande och det är faktiskt spännande att läsa om hennes smått osannolika resa genom livet.

Jag har lite svårt att bestämma mig för om jag ska sätta ett IG eller ett G på boken, å ena sidan en gripande livshistoria, å andra sidan finns det saker som stör. Känner mig dock snäll idag och sätter ett G.

Boken är även väldigt lättläst, så om du inte läser så mycket är detta en bra bok att köpa.

Oj då, jag hade visst en del att säga om boken trots allt. Så kan det gå…

Då var boken utläst, Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson. En helt ok kriminalroman som sticker ut från mängden med sina trovärdiga norrländska karaktärer och en bra intrig. Nedan kan du läsa baksidetexten:

”Luften och hans egna rörelser har rört upp så mycket slam inuti planet att han inte kan se handen om han håller armen utsträckt och lyser på den med ficklampan. Det är som att simma i en grön soppa. Han ser ingenting. Absolut ingenting. Han vet inte längre vad som är upp och ner.
Linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där, i lastsurrningskrokar i golvet, i ett avslitet säte, i ett löst säkerhetsbälte. Överallt. Sedan börjar han simma på linan. Krockar med den. Fastnar i den. Den löper som ett spindelnät inuti planet. Och han hittar inte ut.

Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi. Vad är det för gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?

En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.”

Jag gillar att Åsa Larsson lägger mycket kraft på karaktärernas förhållanden till varandra och att hon inte valt att i detalj beskriva polisens arbete i jakten på mördaren. Huvudpersonen, kammaråklagare Rebecka Martinsson, får man snabbt förtroende för och dras in i både hennes arbete och hennes privata liv. Bra gjort Åsa! Det är inte det lättaste att få till bra personskildringar.

Men, att de döda ges utrymme att prata i boken passar inte mig det minsta. Åsa låter en död person cirkulera fritt i berättelsen, som en allvetande berättare vilken ena stunden sitter i någons kök och som sedan snabbt förflyttas hem till någon annan person… nja, det drar ner betyget avsevärt. Åsa kunde ha löst problemet snyggare.

Det är synd på en annars väldigt bra och välskriven bok. Man kan ej heller hoppa över dessa partier (vilket man kan i Kallentofts böcker) eftersom de för storyn framåt hela tiden.

Ett G blir det för denna bok även om det är med ett litet + i kanten.

Ack vilken god tanke denna bok bygger på. Att vända på ”dagens” könsroller och sätta kvinnan som ledare, historieskrivare och försörjare. Baksidetexten till Gerd Brantenbergs bok Egalias döttrar lockar verkligen till läsning:

I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som mindre kompetent, på sexuella trakasserier och maktlöshet bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskuliniströrelse, och gör uppror mot kvinnoförtrycket.

Tanken är som sagt genial, men tyvärr är storyn alldeles för tunn för att detta ska ha chans att bli en klassiker. Boken skrevs 1977, så det kanske finns en anledning till att jag inte har hört talas om den tidigare.

Det positiva med boken är att man får en ordentlig tankeställare kring dagens samhälle, hur vi lever och vilka det är som styr. Detta är den stora behållningen jag fått, men sorgligt nog har jag redan (trots att jag nyss läste ut den) svårt att återge handlingen. Och den är egentligen ganska oviktig eftersom det är i  tankeexperimentet styrkan ligger.

Läsvärd? Ja, men man bör veta om förutsättningarna. Det är inte en bok man längtar efter att lägga sig och läsa i på kvällarna, men den inbjuder åtminstone till reflektion.

Jaha, tredje boken avklarad och jag är ännu beroende av böckerna. Ganska konstigt egentligen… är de verkligen så bra? Lite larvigt, ungdomligt, enkelt, smörigt och töntigt. Men ändå är jag lika spänd som ett barn på julafton på att få läsa den fjärde delen. För trots det något barnsliga språket är det spännande, man VILL veta hur det ska gå. Vem kommer att dö? Vad kommer att hända med Jacob, Edward, Bella och de andra?

Det blir dock bara ett starkt G för denna del, mycket som tagits upp i de tidigare delarna upprepas här, vilket gör att man allt mer skumläser vissa partier av boken. Tyvärr tror jag att även den sista delen kommer att vara upplagd på detta sätt… men det är ju bara en bok kvar, man får stå ut. Sedan slipper man ju beroendet…

Räven, av Michael Connelly

december 9th, 2009

Michael Connelly - Räven

Nu har jag läst Räven som jag pratade om i ett tidigare inlägg och tänkte därmed skriva en första recension. Vissa recensioner kommer att bli korta, andra långa.

(Klicka här för att läsa baksidetexten och/eller köpa boken)

Detta är den tolfte boken om huvudpersonen Hieronymus ”Harry” Bosch och hans jakt på seriemördare runt om i USA. Inte många av dem är dåliga, men de är heller inte så att man slår klackarna i taket av glädje. Dock levererar han alltid, man vet vad man får när man läser hans böcker. Först och främst är de alltid spännande och Connelly för handlingen hela tiden framåt vilket får en som läsare att mer eller mindre sträckläsa böckerna.

Det finns vissa saker som i stort sett alltid återkommer i böckerna: Harry Bosch dricker väldigt ofta, Harry Bosch har sex med någon kvinna, Harry Bosch har problem med sin chef eller någon annan som står över honom i hierarkin samt att Harry Bosch får stora problem och är på väg att bli avskedad. Men på något konstigt sätt lyckas denne man alltid att visa vem det är som är mannen med stort M.

Räven är självklart inget undantag, utan ens förväntningar infrias och när den sista sidan är färdigläst sitter man där ganska nöjd och glad. Sedan ska ju sägas att cirka fem minuter senare har man mer eller mindre glömt bort vad boken handlade om, så den lämnar inga djupare spår hos läsaren.

Boken är perfekt för dig som känner att Torgny Lindgren är lite väl mastigt att sätta tänderna i nu under julledigheten och istället vill ha en lättläst men väldigt spännande bok att susa igenom nu när vintermörkret och dimman sluter sig allt tätare omkring oss.

Nyckelord: Spänning, mord, lättläst.

(För betyg, se kategori här nedan)

Nu är det dags att jag jobbar vidare i boken MAO – Den sanna historien om jag vill bli klar med den innan februari 2010.

På återseende!