Henric Bremer - Startsidan

Arkiv för ‘Betyg: VG’

Erlend Loe – Doppler

september 5th, 2010

Jag säger det direkt: Doppler är en av de knasigaste böckerna jag läst.

Ville bara säga det. Den är tunn, väldigt tunn och borde väl egentligen inte locka till läsning. Men, på något sätt är den genial i all sin enkelhet. Meningarna i boken är indelade i korta, korta meningar och Loe skriver väldigt sakligt.

Här har ni storyn som jag uppfattar den:

Andreas Doppler lever ett vanligt liv med villa, fru och barn. Han gör många duktiga saker och har gjort så i hela sitt liv. Men en dag är han ute och cyklar i skogen, ramlar och slår och får en insikt om att han måste ändra sitt liv.

Sagt och gjort, han lämnar allt han har och flyttar in i ett tält ett par hundra meter från bebyggelsen. För att få mat dödar han en älgko och får därigenom en kompis i form av en älgkalv som han döper till Bongo. De har det ganska trevligt tillsammans, äter, sover och spelar djurmemory på kvällarna (självklart vinner aldrig Bongo, han är ju en älg).

Jag ska inte dra hela historien, men Doppler idkar bland annat byteshandel med den lokala ICA-handlaren (han byter älgkött mot att han regelbundet får fyra liter lättmjölk), lär känna modellbyggaren Dusseldorf, träffar inbrottstjuven Järnroger samt blir tvingad av sin fru att ibland passa sina barn Gregus och Nora.

Slutligen (av det jag berättar för dig) kommer Doppler på att han vill hedra sin bortgångne far (som fotade alla ställen han kissade på) genom att bygga en enorm totempåle.

Galet? Jag vet, den är helt sanslös. Du läser boken på en dag och efteråt känner du dig på något sätt upprymd.

Betyg: VG

Jag gillar Erlend Loe skarpt och om du vill läsa mer av honom tycker jag att du ska titta närmare på hans bok Naiv.Super. Den är genial!

Då var Jan Guillous självbiografi utläst, och jag måste säga att den var riktigt intressant. Han beskriver i kronologisk ordning sitt skrivande liv, vilket säkerligen hade kunnat resultera i en dubbelt så tjock bok. Det märks att Guillou har kortat ner vissa perioder i sitt liv till förmån för andra. Självklart är hans arbete kring IB-affären extra spännande, men även hans propaletinska arbete.

Något som är genomgående i boken är Guillous kamp mot andra kollegor, publicistklubben, journalistetablissemanget och framför allt Expressen. Jag inser att han under hela sin verksamma karriär haft folk omkring sig som varit avundsjuka och försökt att sätta käppar i hjulet.

I denna upplaga har Guillou skrivit till ca 100 sidor om KGB-affären (att han skulle ha varit spion/agent åt KGB). Det är intressant läsning och jag undrar i mitt stilla sinne hur kvällstidningarna bedriver källkritik och hur de ser på de pressetiska principerna.

Hur som helst, en mycket läsvärd bok om en av våra mest kända och mest lästa journalister.

Betyg: VG

Paganinikontraktet är nu utläst och den var en värdig uppföljare till Hypnotisören. Men ändå kan jag inte undgå att känna besvikelsen krypa längs med ryggraden. Författarna har gjort ordentlig research för att skriva denna bok, eller ordentlig är nog en underdrift. Tyvärr vill de få med mycket fakta och information utan att gå igenom det ordentligt för oss som inte är lika insatta i internationell politik och dess termer.

Hur som helst, Joona Linna är tillbaka i högform och han gör ungefär det han gör i första boken. Är allmänt smart och nästan övernaturligt intuitiv och logisk, slåss som van Damme (inte riktigt kanske, men nästan) samt får sina återkommande migränanfall.

Ja ja, tyckte du om första boken är det självklart att läsa denna. En bra historia med avsikt att kittla vår intelligens, men som inte riktigt uppnår detta.

Betyg: VG

Här går det undan

juli 20th, 2010

Så var då Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann utläst. Och vilken bok! Det är inte ofta jag skrattar högt åt en bok, men nu kom jag på mig själv flera gånger med att skratta åt den dråpliga historien. En osannolik, otrolig och oförglömlig berättelse som du kommer att minnas länge. Läs, läs, läs!

Betyg: VG+/MVG-

————————————-

Efter den boken blev det denna:

Sara Kadefors – Borta bäst

Det jag främst förknippar Kadefors med är ungdomsromanen Sandor slash Ida, vilken är riktigt bra. Tyvärr var Borta bäst inte någon höjdare, även om den hade några ljuspunkter. Inget man kommer att minnas med andra ord.

Betyg: G

————————————-

När jag nu ändå är inne i en riktig bokperiod kastade jag mig precis in på Bokus och beställde tre böcker till. Denna gång blev det en efterlängtad uppföljare, en bok som kan vara jättebra eller totalt usel och en biografi som verkar mycket lovande. Jag är mycket nöjd, en bra blandning. Här kommer de:

Lars Kepler – Paganinikontraktet

Joona Linna är äntligen tillbaka! Hypnotisören, med sitt filmiska berättande, var underbar och jag förväntar mig ingenting annat av Paganinikontraktet. Jag känner att det är denna bok som först kommer att läsas.

————————————-

Kjell Eriksson – Kjell

Kjell Eriksson är mest känd som radioprofil i P3, men här fattar han pennan och skriver sin biografi om sin uppväxt och sitt liv. Tycker du inte att baksidetexten verkar väldigt lovande?!

————————————-

Dick Sundevall – Peter Rätz: Nio år som undercoveragent

En bok där Dick Sundevall har intervjuat Peter Rätz, en person som infiltrerat mc-gäng i Sverige under nio år. Verkar mycket spännande, förhoppningsvis bättre än den långtråkiga ”Svensk maffia”.

————————————-

Förresten, har ni märkt att www.bokus.se har gjort om sin hemsida. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om den, men sökfunktionen är grym! Testa även funktionen ”provläs”, den syns när du kommit in till en bok och är en mycket trevlig uppdatering.

Fortsatt trevlig boksommar,

Jag skrev ju ett längre inlägg om denna bok igår, så nu känns det inte alls särskilt upphetsande att återigen ta upp den… mina åsikter består. Hur som helst, Så länge vi båda andas är utläst och ska jag vara ärlig är det ganska skönt att slippa Herr Präktig och Fru dåligt Självförtroende, åtminstone till nästa film dyker upp på bioduken.

Det räcker med Twilight för mig ett tag framöver… men inte med vampyrer. Dels har jag ju några avsnitt kvar på The Vampire diaries, har köpt in Sookie Stackhouse-serien (True Blood) till skolan samt ser med oerhörd spänning fram emot filmen Daybreakers, den verkar grym… eller vad tror du?

Just det, boken. Det känns som om jag redan glömt bort den och det är ju inget särskilt gott betyg. Men men, jag är nog bara trött nu. Denna bok är inget undantag från de andra… sanslöst spännande och helt omöjlig att lägga ifrån sig. Och en bok som får mig att känna så är definitivt värd ett bra betyg. Det spelar ingen roll om det är ”Brott och Straff” eller ”Max Nalle”, en bra bok är och förblir just en bra bok.

Betyg: VG

Wow, denna bok var häftig. Vilken resa Vallgren sätter i händerna på mig. Den tar mig fram och tillbaka mellan Tyskland under krigsåren och dagens ”moderna” Sverige. Jag får veta allt om konstförfalskning (och jag finner det oerhört intressant) och jag får följa en trasig och tilltrasslad person som trots allt har ett gott hjärta inombords.

Boken är otrolig, konstig, sorglig, snuskig, häftig, och väldigt läsvärd. Vallgren skriver riktigt jäkla bra… håller en bra språknivå som utmanar läsaren istället för att fördumma henne. Denna bok kommer jag inte att glömma i första taget, det är en sak som är säker.

Den måste få ett MVG, eller kanske ett VG… svårt som bara den att sätta ett rättvist betyg. Väljer ett VG så får vi se om den växer (då kan jag ju alltid gå in och ändra)

En märklig läsupplevselse…

Hmm, blir inte klok på detta med att lägga in bilder, varför syns inte hela?! Jon, jag behöver din hjälp!

Jaha, det här var ju lite oväntat… Inte trodde jag att dessa böcker skulle fängsla mig så, men dock nyttigt att ha fel ibland. Ingrid (min flickvän & sambo) köpte bok tre idag, men tyvärr måste jag vänta till hon läst den innan jag får sätta tänderna i den… grr. Nej då, det ska nog gå, läser Egalias döttrar av Gerd Brantenberg så länge. Har läst cirka 50 sidor och den verkar lovande.

Men åter till vampyrerna… det märks självklart att det är ungdomsböcker man läser, Bellas stormiga känsloliv blir då och då aningen störande i läsningen, men på grund av genren går det att acceptera.

I den första boken (Om jag kunde drömma) får man lära känna karaktärerna (framför allt Bella och Edward) och följa med dem på ett spännande äventyr. Det jag inte förstår är varför de har lagt till en prolog där man får se deras första möte ur Edwards perspektiv! När man sedan börjar läsa önskar man att hela boken var skriven så (har dock fått veta att Meyer tänkte skriva böckerna utifrån Edward, men på grund av taskiga korrekturläsare smög sig texten ut på nätet och nu vill hon ej fortsätta det arbetet). Men som sagt, en bra bok som är väldigt lätt att tycka om och att bli engagerad i. En riktig bladvändare.

Bok två (När jag hör din röst) måste sägas vara en modern Shakespearepjäs (om än något mer lättsmält), med ännu mera av Bellas känslor för Edward (som jag nämnde ovan). Trots detta rusar man igenom även denna bok och efter sista sidan vill man ha mer… Blev lite besviken av Jacob Black, hade höga förväntningar på den pojken, men i denna bok blir han bara fjantig och barnslig. Tycker även att mycket tid lades på onödiga episoder, kunde inte Meyer ha fått in lite mer spänning?

Summa summarum: Ungdomsböcker i all ära, men visst tusan är de spännande. Jag rekommenderar dem verkligen så gå in på länkarna här ovan och beställ dem. Ber om ursäkt för att det inte riktigt blev en recension, får försöka att bättra mig.

Betyg: VG

Nu väntar ett litet filmmaraton för mig och Ingrid i helgen när vi ska hyra både Twilight och New Moon (som jag ej sett ännu). Det ska bli riktigt trevligt!

På tal om det tyckte Ingrid att jag kunde lägga upp någon bild på henne här, så då är det nog bäst att jag gör det. På första bilden är hon i Barcelona och på andra bilden är Ingrid och jag i Berlin.

På återseende!

Nu är då äntligen tegelstenen om Mao utläst, vilket har tagit en stund. Detta beror inte på att den har varit tråkig eller dålig på något sätt. Snarare är det så att dessa typer av böcker krävs några pauser här och där så att man hinner smälta allt det man läser. Det råder ingen tvekan om att författarna har gjort ett riktigt hästjobb gällande research till boken. Den är sprängfylld med information, fakta och intervjuer. Det måste tagit författarna åratal för att samla ihop, bearbeta och strukturera alltihop.

Läser man recensioner på nätet av boken får man läsa både positiva och negativa reaktioner. Till exempel är Åsa Linderborg väldigt skeptisk till boken (recensionen kan läsas här). Det hon trycker mest på är att källhänvisningarna i boken är väldigt tveksamma, vilket jag förvisso håller med om. Ändå är det en bok som ger en helhetsbild av Mao, något vi inte varit bortskämda med här i Sverige. Både i skolan och ute i bokhandlarna talas och skrivs det mest om Hitler, och på senare år även Stalin (av förklarliga skäl då vi vet mest om dessa två herrar). Därför känns det väldigt intressant att få inblick i ett Kina som varit väldigt stängt för väst.

Vi får följa Mao från födsel till död och det är en intressant bild som ges. Man får även en liten historielektion av Kinas nutidshistoria, vilket man ju inte blivit bortskämd med i skolan.

Det råder ingen tvekan om att Mao var väldigt beslutsam, han visste vad han ville och tvekade inte att göra det som krävdes för att uppnå sina mål. Bönderna i Kina fick under Mao lida något oerhört och många miljoner fick sätta livet till, enbart för att Mao ville skapa en supermakt. Hemskt.

En intressant sak med boken är att läsa om Maos paranoia, hans rädsla att bli lönnmördad. Det är även väldigt spännande att se hans försök att få Kina att bli det viktigaste och mäktigaste kommunistiska landet i världen. Mao utnyttjade Sovjet för sina egna syften och delen om hans samröre med USA är även det väldigt bra.

Visst blir det lite långtråkigt att läsa ibland och svårt att lära sig alla kinesiska namn (många av dem liknar även varandra), men överlag tycker jag att boken är välskriven och ger en samlad bild av Mao, en av världens värsta tyranner genom tiderna. Jag kan verkligen rekommendera den till alla, men ha gärna en annan bok som du läser samtidigt… det kommer att behövas.

Betyg: VG (men med ett minus efter. Jag hade nog ganska höga förväntningar på boken och därför blev jag lite besviken)

Du kan köpa boken här i storpocket för 97 kronor.

Är det någon som läst boken och tycker annorlunda? Hör gärna av dig!

Nu väntar jag bara på att det ska skrivas en bra bok om Kambodjas fruktade ledare, Pol Pot.

Dan Brown, Den förlorade symbolen

Idag läste jag ut Den förlorade symbolen, Dan Browns tredje bok med Robert Langdon som huvudkaraktär. När jag läst sista sidan var den första tanke som dök upp i huvudet: Herregud, så bra! Nu, några timmar senare har den första upphetsningen lagt sig, men det är en riktigt bra bok. Här kan du läsa baksidetexten.

Vid det här laget vet man vad man får när man läser Dan Brown. Jag skrev tidigare en recension av Räven och Den förlorade symbolen är på sätt och vis lik den förstnämnda. Så här ligger det till, väldigt kortfattat… Robert Langdon ska hålla en föreläsning i Washington DC inför ett gäng frimurare men dras i stället in i en jakt på liv och död (jo, man har läst det förut) fylld av faror, symboler och kodknäckande. Langdons vän och mentor Peter Solomon blir brutalt kidnappad och det är upp till Langdon att klara biffen. Men självklart får han kvinnlig hjälp i sitt sökande och deras resa tar dem djupt in i några gamla mysterier.

Jag som tyckte att Änglar och Demoner var bra mycket bättre än Da Vinci-koden måste säga att Den förlorade symbolen är minst lika bra som Änglar och Demoner. Brown är en mästare att bygga upp intrigen och spänningen i boken är nagelbitande. Det jag också gillar med dessa böcker är de partier då Brown går ifrån huvudhandlingen och fördjupar sig i hemliga sällskap, gåtor, mysterier etc. Denna bok är inget undantag.

Kritik som jag läst om boken har bl.a. tagit upp att all fakta i boken kan man enkelt få reda på genom en sökning på Wikipedia. Men då missar man väl all spänning, hur det ska gå för Langdon och om han ska klara ut soppan eller ej? Det är ju det som är grejen när man läser en bok, skulle jag enbart vilja ha fakta om Frimurarna vet jag hur jag får tag på den (och det är inte på Wikipedia). Nej, sådant nonsens lyssnar jag inte på.

Det är ju också så att när man läser Dan Browns böcker kan man och ska man ej lita på allt som står. Det är ju en spänningsroman och inte en faktabok för tusan. Ha det i åtanke.

Summa summarum är Den förlorade symbolen en bok man lätt fastnar i och sträckläser, med andra ord perfekt att dyka ner i under ledigheten. Helst skulle jag vilja ge boken betyget VG-, men då redigeringsprogrammet ej lät mig skapa en sådan får det bli betyget VG. Visst, det är ingen bok du kommer att minnas hela livet… men en jäkla habil vinterkvällsunderhållning.

PS. Nu ska jag ge mig i kast med Tjuvarnas stad samt läsa klart tegelstenen om Mao. DS.