Henric Bremer - Startsidan

Arkiv för ‘Kriminalroman’

Paganinikontraktet är nu utläst och den var en värdig uppföljare till Hypnotisören. Men ändå kan jag inte undgå att känna besvikelsen krypa längs med ryggraden. Författarna har gjort ordentlig research för att skriva denna bok, eller ordentlig är nog en underdrift. Tyvärr vill de få med mycket fakta och information utan att gå igenom det ordentligt för oss som inte är lika insatta i internationell politik och dess termer.

Hur som helst, Joona Linna är tillbaka i högform och han gör ungefär det han gör i första boken. Är allmänt smart och nästan övernaturligt intuitiv och logisk, slåss som van Damme (inte riktigt kanske, men nästan) samt får sina återkommande migränanfall.

Ja ja, tyckte du om första boken är det självklart att läsa denna. En bra historia med avsikt att kittla vår intelligens, men som inte riktigt uppnår detta.

Betyg: VG

Och så…

juli 23rd, 2010

… har läsningen av Paganinikontraktet påbörjats. Jag kan efter 60 lästa sidor säga att den verkar mycket lovande!

Här går det undan

juli 20th, 2010

Så var då Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann utläst. Och vilken bok! Det är inte ofta jag skrattar högt åt en bok, men nu kom jag på mig själv flera gånger med att skratta åt den dråpliga historien. En osannolik, otrolig och oförglömlig berättelse som du kommer att minnas länge. Läs, läs, läs!

Betyg: VG+/MVG-

————————————-

Efter den boken blev det denna:

Sara Kadefors – Borta bäst

Det jag främst förknippar Kadefors med är ungdomsromanen Sandor slash Ida, vilken är riktigt bra. Tyvärr var Borta bäst inte någon höjdare, även om den hade några ljuspunkter. Inget man kommer att minnas med andra ord.

Betyg: G

————————————-

När jag nu ändå är inne i en riktig bokperiod kastade jag mig precis in på Bokus och beställde tre böcker till. Denna gång blev det en efterlängtad uppföljare, en bok som kan vara jättebra eller totalt usel och en biografi som verkar mycket lovande. Jag är mycket nöjd, en bra blandning. Här kommer de:

Lars Kepler – Paganinikontraktet

Joona Linna är äntligen tillbaka! Hypnotisören, med sitt filmiska berättande, var underbar och jag förväntar mig ingenting annat av Paganinikontraktet. Jag känner att det är denna bok som först kommer att läsas.

————————————-

Kjell Eriksson – Kjell

Kjell Eriksson är mest känd som radioprofil i P3, men här fattar han pennan och skriver sin biografi om sin uppväxt och sitt liv. Tycker du inte att baksidetexten verkar väldigt lovande?!

————————————-

Dick Sundevall – Peter Rätz: Nio år som undercoveragent

En bok där Dick Sundevall har intervjuat Peter Rätz, en person som infiltrerat mc-gäng i Sverige under nio år. Verkar mycket spännande, förhoppningsvis bättre än den långtråkiga ”Svensk maffia”.

————————————-

Förresten, har ni märkt att www.bokus.se har gjort om sin hemsida. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om den, men sökfunktionen är grym! Testa även funktionen ”provläs”, den syns när du kommit in till en bok och är en mycket trevlig uppdatering.

Fortsatt trevlig boksommar,

Ja sjutusanjävlar vilket regn som störtat ner här i Örebro, känns som om det har kommit ner en meter regn eller så. Självklart var jag ute just när det regnade som värst (hade skjutsat Ingrid till jobbet). Tack och lov hade jag flip-flop och badbyxor så det gjorde ju ingenting, men det var lite otäckt när man såg blixten och sedan hörde att åskan var nära. Var lite läskigt att gå med paraply då (vilket inte gjorde någon större nytta eftersom det måste ha regnat nerifrån och uppåt).

Hur som helst, hur går det med bokläsandet under sommaren? Själv är jag ganska nöjd, detta är vad jag läst hittills (det är ganska många, så jag tar bara upp vad jag tyckte om den. Vill ni läsa om dem, klicka på länken vid titeln):

Lars Bill LundholmSödermalmsmorden & Kungsholmsmorden

”WOW, en underbar svensk kriminalserie som startade med Östermalmsmorden. En toppenserie för lata semesterdagar. Egentligen behöver jag inte säga mer, låna, köp… bara du läser dem! Huvudpersonen Axel Hake är fantastisk. Spänning, humor, relationer… du får det mesta.”

Betyg: VG

————————————————

Arnaldur IndridasonÄnglarösten

”Ett mord på ett hotell i Reykjavik och jakten är igång. Även här en trevlig bok som är spännande och läsvärd. Tyvärr en bok som försvinner snabbt ur minnet, men underhållande medan man håller på med den.”

Betyg: G+

————————————————

Michael NyqvistNär barnet lagt sig

”Aj aj ajabaja Michael. En 206 sidor lång självbiografi över hans liv och hans sökande efter sina rötter. Tyvärr är den skriven med dubbelt radavstånd vilket gör den oerhört tunn. Detta märks också i boken då det finns många saker man skulle veta mer om. Själva historien är bra och det är intressant att läsa om Michaels liv, men det håller inte. Jag gillar språket med levande beskrivningar och ofta korta meningar. Nej, inget som jag kan rekommendera, tyvärr.”

Betyg: IG+/G-

————————————————

Markus ZusakBoktjuven

”Ja, vad ska jag säga? Vissa böcker suger tag i en, drar en med in i berättelsen och vägrar att släppa taget ens för en sekund innan det sista ordet är läst. Betagen, rörd, road, spänd, förväntansfull, rädd… de flesta känslor i registret kände jag av under läsningen. Underbart! Det är såhär böcker ska skrivas… att det är Döden som är berättare gör inte saken sämre…”

Betyg: MVG

————————————————

Det var som sagt de böcker jag plöjt igenom den senaste tiden. Nedan följer först den bok som står på tur, därefter tar jag upp ett par böcker som jag är mycket nöjd över att ha köpt på Återvinningen i Motala.

Jonas JonassonHundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

”Tror jag skrivit om denna tidigare, men jag är fortfarande mycket förväntansfull! Läs baksidetexten (länken), visst blir man sugen på att läsa den?”

————————————————

”Ny”inköpta böcker:

Sara Lidman – Regnspiran

Ivar-Lo Johansson – Kungsgatan

Torgny Lindgren – Norrlands Akvavit

Torgny Lindgren – Hummelhonung

Torgny Lindgren – Till sanningens lov

Vad sägs, bra va? Har tänkt att fördjupa mig ännu mer i svensk litteratur och tänkte att det var bra att börja med lite Torgny Lindgren. Har läst Dorés bibel och den måste man bara älska. Ivar-Lo, arbetarförfattaren har jag länge velat läsa. Slutligen har Ingrids kusin Petter tjatat på mig länge att jag ska börja läsa Sara Lidman och nu är det dags!

Hörs snart igen…

Val McDermid är en av mina favoriter inom kriminal- och thrillergenren, med böcker såsom Sjöjungfrun sjöng sin sång, Under ingrodda ärr och Imitatören. Denna gång har turen kommit till Mörka domäner, den första (tror jag) i serien om kriminalinspektör Karen Pirie.

Handlingen (som du även kan läsa om via länken ovan) bygger på två försvinnanden för mer än 20 år sedan. En person som försvunnit självmant och ett spädbarn som försvunnit i samband med ett kidnappningsdrama. Båda dessa fall hamnar hos Karen och det är upp till henne att reda ut dessa soppor.

Boken håller en skaplig klass, även om jag hade förväntat mig mer av McDermid. Dock vävs nutid och dåtid ihop på ett genialiskt sätt, vilket gör att boken får ytterligare en dimension. Språket är som alltid rappt, oklanderligt och spännande. Denna bok kräver lite mer av läsaren än Fossums bok som jag recenserade i mitt tidigare inlägg, men fungerar definitivt som sommarläsning.

Ett starkt G blir betyget, men den når tyvärr inte ända upp till VG.

Ny bok att redovisa och denna gång är det Se dig inte om av Karin Fossum som ska betygsättas.

På baksidan av boken utlovas ”en oerhört spännande kriminalroman av Karin Fossum”, men i ärlighetens namn skiljer sig inte denna särskilt mycket från de hundra andra liknande böcker man läst under årens lopp. Kommissarie Konrad Sejer tar sig an mordet på den helt vanliga flicka Annie Holland. Varför mördade någon henne? Hon som var så duktig, ordentlig, snäll och söt. Är det en främling eller någon som Annie kände? Bla, bla, bla.

Jag hävdar inte att den är värdelös, långt ifrån, men det känns som att man läst detta så många gånger förut. Detta är sommarlektyr, punkt slut. Under tiden man läser boken sugs man någorlunda med i spänningen, men så fort sista sidan är avklarad har man redan glömt bort vad boken handlade om. Ligger den och skräpar hemma i bokhyllan kan du ta med och läsa den i sommarstugan… om du inte har den kan du lika gärna låta bli.

Betyg: G

Tänkte börja med återkommande boktips här på bloggen. I vissa fall kommer jag att skriva en del om böckerna jag tipsar om, i andra fall blir det bara en bild samt baksidetexten. Gemensamt för alla böcker är dock att de enligt mig är riktigt, riktigt bra och läsvärda. Det kommer att bli en salig blandning, från lättläst till tunga grejer. Förhoppningsvis kommer det finnas någonting för alla.

Denna gång – Kriminalromaner/Thriller innehållande seriemördare. Det finns ju som de flesta vet en rik flora av kriminalromaner på marknaden för tillfället, men långt ifrån alla är bra (de flesta är ganska dåliga om jag ska vara ärlig). Men om man letar lite går det att plocka ut några guldkorn som på ett förtjänstfullt sätt lyfter denna genre till att, trots många bottennapp, vara en av mina favoritgenrer.

1. Poeten, Michael Connelly

När kriminalreportern Jack McEvoy får beskedet att brodern, mordutredaren Sean, begått självmord blir han misstänksam: självmordsmeddelandet ”bortom tid, bortom rymd” är inte Seans stil och visar sig vara ett citat ur en av Edgar Allan Poes dikter. När Jack sedan upptäcker att flera andra polisers självmordsmeddelanden liknar broderns, uppenbarar sig ett skrämmande mönster – han är en seriemördare på spåren! FBI kopplas in i en hisnande jakt på Poeten, en mer gäckande gestalt än man någonsin vågat tro.

Denna bok skulle antagligen platsa på en topp tio-lista över de bästa böcker jag läst. Möjligen var jag i rätt stämning när jag läste den, men jag anser att den är genial. Olidligt spännande och det är omöjligt att lägga den ifrån sig. Man vill bara ha mer… och mer… och mer. Connelly har ju skrivit en drös med böcker, bland annat serien om Harry Bosch. De är inte alls lika bra som denna, så om du läst Bosch-serien och inte tyckt om dem, kan du lugnt testa även denna.

2. Sjöjungfrun sjöng sin sång, Val McDermid

”Man minns alltid första gången. Är det inte vad man brukar säga om sex? Det gäller i ännu högre grad mord.”

Så börjar denna briljanta, gastkramande thriller och sen blir det bara värre. Boken utsågs till årets bästa deckare i England 1995.

Likadant är det med denna. Läskig, otäck och helt omöjlig att lägga ifrån sig. Med andra ord inget för lättskrämda personer. Denna bokserie har även gått som tv-serie (Mord i sinnet) som tyvärr inte kommer upp i samma standard som böckerna. Sjöjungfrun sjöng sin sång är den första delen i serien och utan tvekan även den bästa. Läs den!

3. Jag dödar, Giorgio Faletti

I Monte Carlo, staden för de rika och berömda, mottar radioprataren Jean-Loup Verdier ett nattligt telefonsamtal i direktsändning från en ensam lyssnare. Jag får aldrig sova eftersom det onda aldrig sover. Och vad gör du för att lindra det onda? frågar Jean-Loup. Jag dödar. Samma natt hittas Formel 1-föraren Jochen Welder och hans berömda flickvän, proffsschackspelaren Arijane Parker, brutalt mördade och flådda. Enda spåret är mördarens budskap i blod: Jag dödar. Snart står det klart att en iskall mördare går lös. Polisutredningen leds av kommissarie Nicolas Hulot vars gamla vän, FBI-agenten Frank Ottobre, är på besök i Monte Carlo för att försöka komma över sin hustrus död. Även han sugs snart in i den makabra jakten. Skräcken sprider sig bland Monacos rika innefolk när mördaren än en gång ringer radiostationen och annonserar ett nytt dåd. Gåtorna är många. Vad driver mördaren? Varför flår han sina offer? Vem är han?

Även denna bok är en nagelbitare, lite annorlunda än de två andra jag tagit upp här men lika beroendeframkallande. Poeten och Sjöjungfrun sjöng sin sång är mörkare och mer detaljerade i beskrivningarna av det otäcka, men Jag dödar har en bra och drivande story som gör att läsaren hela tiden känner nerven i handlingen.

Kan någon av dessa böcker vara av intresse?

Nästa bok att läsas är Se dig inte om av Karin Fossum. Har cirka tio år på nacken, men vad gör väl det? Lite synd är det att jag är inne i en liten kriminalperiod, men under tiden jag väntar på boken med stort B (en biografi skulle jag vilja läsa) lånar jag denna bok av Ingrid.

Baksidetext:

En femtonårig flicka hittas död intill en skogstjärn. Hon är naken, men inte våldtagen, och någon har täckt över henne med en jacka.

Kommissarie Konrad Sejer ställs inför ett svårlöst mysterium när han blir ansvarig för mordutredningen. Vem kan ha velat ta livet av Annie Holland, en helt vanlig flicka, omtyckt av alla? Är mördaren en främling eller någon som Annie kände väl? Vad döljer sig bakom de prydliga gardinerna i det fridfulla radhusområde där hon bodde?

Ja vi får se hur den är, men av texten ovan att döma verkar den relativt lovande.

Förresten, du får gärna tipsa mig om någon bra biografi…

Hade en period för några år sedan som jag läste dessa tre böcker som alla har med gamle kungen Gustav V att göra:

1. Gustav V: en biografi, Stig Hadenius

Gustaf V, eller Gamle kungen som han kallades, figurerade i tusentals reportage och på bilder från tennisplaner till galabanketter, ständigt med en cigarett i mungipan. Under nästan femtio år var han en av Sveriges mest centrala gestalter. Men bilden av honom förändrades snabbt efter hans död. Den folkkäre kungen förknippades då med homosexualitet och mutförsök. Vem var han egentligen?

Stig Hadenius tecknar i sin biografi bilden av en komplex person. Som ung prins var Gustaf blyg och hade svårt att få kontakt med andra människor. Genom hela livet hade han ett komplicerat förhållande till sin mor, och äktenskapet med den tyska prinsessan Victoria var bitvis stormigt. Han försökte aktivt hävda kungamaktens ställning: hans agerande under unionsupplösningen 1905, borggårdstalet 1914 och ställningstagandena under andra världskriget vittnar om detta. Gustaf V var också livligt intresserad av jakt och idrott; under pseudonymen Mr G. vann han flera titlar i olika tennismästerskap.

2. Bakom den gyllne fasaden: Gustav V och Victoria – Ett äktenskap och en epok,

Gustav von Platen

När Gustaf V dog brändes på kunglig order alla brev mellan honom och drottning Victoria. De hade varit gifta i nära ett halvt sekel och i 23 år var hon Sveriges drottning – den intelligentaste och mest hemlighetsfulla sedan drottning Kristinas tid. Men ingen skulle få veta något om de kontroversiella relationerna mellan dem eller deras åsikter om den politiska utvecklingen i Sverige. Allt skulle hemligstämplas. Ingen har heller på över två decennier skrivit om kungaparet och ingen har lyckats avslöja sanningen om deras ytterst komplicerade relation. Men nu har Svenska Dagbladets förre chefredaktör, Gustaf von Platen, med hjälp av sina erfarenheter som journalist grävt sig närmare sanningen. Hans bok Bakom den gyllne fasaden utgör en fascinerande läsning om två spännande människor i en intressant brytningstid – och bjuder också på ett rikt bildmaterial.

3. En osalig ande: Berättelsen om Axel Munthe, Bengt Jangfeldt

”Vi är båda hemlösa hjärtan, Ni i Ert kungliga fängelse och jag i min enkla omgivning”, skrev Axel Munthe år 1893 till Sverige-Norges kronprinsessa Victoria. De båda hade träffats första gången på Capri två år tidigare. Den unge men redan omtalade svenske läkaren fi ck därmed en ny, uppburen patient, men även en nära vän. I En osalig ande berättar Bengt Jangfeldt om apotekarsonen från Vimmerby som kom att bli drottningens livmedikus och Sveriges internationellt mest framgångsrike författare. Fram träder bilden av en mångsidig, karismatisk och motsägelsefull personlighet, en självuppoffrande läkare, älskad och beundrad av många, men också en fruktad maktmänniska och misantrop.

Dessa tre böcker är alla fantastiskt välskrivna, intressanta och alldeles, alldeles underbara. Läs om du har något som helst intresse om Sveriges historia. Tänk att få tag i någon liknande bok, det vore mycket trevligt.

Då var boken utläst, Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson. En helt ok kriminalroman som sticker ut från mängden med sina trovärdiga norrländska karaktärer och en bra intrig. Nedan kan du läsa baksidetexten:

”Luften och hans egna rörelser har rört upp så mycket slam inuti planet att han inte kan se handen om han håller armen utsträckt och lyser på den med ficklampan. Det är som att simma i en grön soppa. Han ser ingenting. Absolut ingenting. Han vet inte längre vad som är upp och ner.
Linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där, i lastsurrningskrokar i golvet, i ett avslitet säte, i ett löst säkerhetsbälte. Överallt. Sedan börjar han simma på linan. Krockar med den. Fastnar i den. Den löper som ett spindelnät inuti planet. Och han hittar inte ut.

Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi. Vad är det för gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?

En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.”

Jag gillar att Åsa Larsson lägger mycket kraft på karaktärernas förhållanden till varandra och att hon inte valt att i detalj beskriva polisens arbete i jakten på mördaren. Huvudpersonen, kammaråklagare Rebecka Martinsson, får man snabbt förtroende för och dras in i både hennes arbete och hennes privata liv. Bra gjort Åsa! Det är inte det lättaste att få till bra personskildringar.

Men, att de döda ges utrymme att prata i boken passar inte mig det minsta. Åsa låter en död person cirkulera fritt i berättelsen, som en allvetande berättare vilken ena stunden sitter i någons kök och som sedan snabbt förflyttas hem till någon annan person… nja, det drar ner betyget avsevärt. Åsa kunde ha löst problemet snyggare.

Det är synd på en annars väldigt bra och välskriven bok. Man kan ej heller hoppa över dessa partier (vilket man kan i Kallentofts böcker) eftersom de för storyn framåt hela tiden.

Ett G blir det för denna bok även om det är med ett litet + i kanten.

Räven, av Michael Connelly

december 9th, 2009

Michael Connelly - Räven

Nu har jag läst Räven som jag pratade om i ett tidigare inlägg och tänkte därmed skriva en första recension. Vissa recensioner kommer att bli korta, andra långa.

(Klicka här för att läsa baksidetexten och/eller köpa boken)

Detta är den tolfte boken om huvudpersonen Hieronymus ”Harry” Bosch och hans jakt på seriemördare runt om i USA. Inte många av dem är dåliga, men de är heller inte så att man slår klackarna i taket av glädje. Dock levererar han alltid, man vet vad man får när man läser hans böcker. Först och främst är de alltid spännande och Connelly för handlingen hela tiden framåt vilket får en som läsare att mer eller mindre sträckläsa böckerna.

Det finns vissa saker som i stort sett alltid återkommer i böckerna: Harry Bosch dricker väldigt ofta, Harry Bosch har sex med någon kvinna, Harry Bosch har problem med sin chef eller någon annan som står över honom i hierarkin samt att Harry Bosch får stora problem och är på väg att bli avskedad. Men på något konstigt sätt lyckas denne man alltid att visa vem det är som är mannen med stort M.

Räven är självklart inget undantag, utan ens förväntningar infrias och när den sista sidan är färdigläst sitter man där ganska nöjd och glad. Sedan ska ju sägas att cirka fem minuter senare har man mer eller mindre glömt bort vad boken handlade om, så den lämnar inga djupare spår hos läsaren.

Boken är perfekt för dig som känner att Torgny Lindgren är lite väl mastigt att sätta tänderna i nu under julledigheten och istället vill ha en lättläst men väldigt spännande bok att susa igenom nu när vintermörkret och dimman sluter sig allt tätare omkring oss.

Nyckelord: Spänning, mord, lättläst.

(För betyg, se kategori här nedan)

Nu är det dags att jag jobbar vidare i boken MAO – Den sanna historien om jag vill bli klar med den innan februari 2010.

På återseende!