Henric Bremer - Startsidan

Arkiv för ‘Film’

Graven och Morden

augusti 15th, 2010

Beck och Wallander, släng er i väggen… här är Cege Ljung (Kjell Bergqvist) och hans specialgrupp! Till skillnad från de jag först nämnde finns här en ordentlig intrig, djup, ordentliga personporträtt. I like it, a lot!

Graven är 8 timmar och Morden 6 timmar. Bra valuta för pengarna med andra ord (99 kr/styck).

Köp, hyra låna… se dem!

Och detta skrivs av en som mer eller mindre avskyr svenska filmer…

Förmiddagsdokumentär

juni 29th, 2010

Studentbal i Mississippi är namnet på en dokumentär som precis avslutats på SVT2. Handling?

Vi har hört den förut… rasism i USA. I en stad som heter Charelston har det under alla år anordnats två baler (prom), en för vita och en för svarta. Nu stiger skådespelaren Morgan Freeman in i bilden (självklart är Charleston hans hemstad) och säger att han kan bekosta en bal, men på ett villkor (trumvirvel)… att det är en blandad bal med både vita och svarta.

Dokumentären forstätter, rasistiska föräldrar och deras barn intervjuas. Svarta och vita ungdomar, rektorn, etc. får säga sitt angående balen. Det roliga är att några av föräldrarna till de vita barnen anordnar en egen bal för enbart vita. Hemskt och skrattretande löjligt på en och samma gång. Självklart blir den mixade balen en succé och de flesta är nöjda är glada (Freeman också, i slutet tackas han av ungdomarna) och man har till och med lyckats få en person att säga att… jo, efter balen har fler vita börjat prata med oss. Som sagt, vi har sett det förr.

Varför tar jag då upp detta? Jo… det är tisdag förmiddag, filmen är slut (kl 11:45) och jag sitter här med lite tårar i ögonen för att det var så fint. Herre jösses vad blödig man kan vara ibland. Men jag har svårt för dessa typer av filmer (t.ex. svart tränare tar över ett lag med både vita och svarta spelare, lyckas ena dem och sedan vinner de serien). Jag blir alltid gripen av dessa typer av filmer.

På tal om Morgan Freeman, kolla in nedanstående imitatör… han är grym! Imitationen av Morgan Freeman kommer sist, innan får vi höra Arnold, De Niro (sjukt bra) samt Stallone.

Nej nu ska jag ut och fotografera änder med min nyinköpta kamera, en Canon 550D (18-135)… ska bli riktigt trevligt!

Kjelle…

juni 7th, 2010

Kjell Bergqvist tillhör en av mina favoriter bland svenska skådespelare och det finns speciellt en film som jag fastnat för där Kjell medverkar. Han är visserligen grymt bra i Smala Sussie och i Den bästa sommaren, men hans insats i Leva Livet slår det mesta.

Ok, filmen i sig är väl ingen höjdare… men Kjelles insats är fenomenal. Slänger med ett klipp från filmen och jag tycker att du åtminstone ska titta på de två första minuterna.

Genialt!

Igår kväll satt jag framför tv:n och slötittade på när Sverige hade väldiga problem med att slå blåbärsnationen Frankrike i hockey-VM. I en av de obligatoriska reklampauserna bläddrade jag runt bland kanalerna och hamnade på SVT1.

Just då jag hamnade där startade ett program som hette Hästpojken (The Horse boy), en dokumentär som ingår i den serie som Dox kör. Tidigare har jag sett Videocracy, en film om Berlusconi och om tv-marknaden kontra politik i Italien.

Hur som helst, denna dokumentär om autistiske Rowan grep tag i mig från första stund och jag satt som fastklistrad ända till slutet (jag både skrattade och grät under tiden). Det är Michael Orion Scott som har gjort dokumentären och man får först veta hur och när Rowan fick diagnosen autism och den förändring det innebar för både Rowan och hans föräldrars liv. Det blev mer eller mindre ett helvete då Rowan blev alltmer svårhanterlig genom att han drog sig undan allt socialt umgänge, slutade prata, fick ostoppbara och flera timmar långa vredesutbrott. Dessutom hade han en närmast otrolig kontakt med djur och framför allt hästar.

Till sist bestämde hans föräldrar sig för att göra något riktigt crazy… då de själva, innan de fick Rowan, hade rest mycket ute i den stora vida världen, kände de till att det i Mongoliet finns många schamaner som utöver healing och som sägs stå i nära kontakt med andevärlden. Rowans föräldrar tar således med honom på ett otroligt krävande, hemskt och fantastiskt äventyr för att se om det finns någon som kan hjälpa Rowan.

Du som läser detta måste se dokumentären Hästpojken, den berörde mig på ett otroligt sätt och får till och mig som en ständig skeptiker att börja tvivla…

Klicka här för att komma till dokumentären!

(OBS! Dokumentären kan ses fram till den 11 juni, sedan tas den bort från SVT Play)

Här kommer trailern till dokumentären om du vill kika på den innan du ser hela filmen:

När du sett den vill jag gärna höra vad du tyckte om den. Är det jag som överdriver eller är den så bra som jag uppfattade den?

Jag skrev ju ett längre inlägg om denna bok igår, så nu känns det inte alls särskilt upphetsande att återigen ta upp den… mina åsikter består. Hur som helst, Så länge vi båda andas är utläst och ska jag vara ärlig är det ganska skönt att slippa Herr Präktig och Fru dåligt Självförtroende, åtminstone till nästa film dyker upp på bioduken.

Det räcker med Twilight för mig ett tag framöver… men inte med vampyrer. Dels har jag ju några avsnitt kvar på The Vampire diaries, har köpt in Sookie Stackhouse-serien (True Blood) till skolan samt ser med oerhörd spänning fram emot filmen Daybreakers, den verkar grym… eller vad tror du?

Just det, boken. Det känns som om jag redan glömt bort den och det är ju inget särskilt gott betyg. Men men, jag är nog bara trött nu. Denna bok är inget undantag från de andra… sanslöst spännande och helt omöjlig att lägga ifrån sig. Och en bok som får mig att känna så är definitivt värd ett bra betyg. Det spelar ingen roll om det är ”Brott och Straff” eller ”Max Nalle”, en bra bok är och förblir just en bra bok.

Betyg: VG