Henric Bremer - Startsidan

Arkiv för ‘Recension’

Ny bok att redovisa och denna gång är det Se dig inte om av Karin Fossum som ska betygsättas.

På baksidan av boken utlovas ”en oerhört spännande kriminalroman av Karin Fossum”, men i ärlighetens namn skiljer sig inte denna särskilt mycket från de hundra andra liknande böcker man läst under årens lopp. Kommissarie Konrad Sejer tar sig an mordet på den helt vanliga flicka Annie Holland. Varför mördade någon henne? Hon som var så duktig, ordentlig, snäll och söt. Är det en främling eller någon som Annie kände? Bla, bla, bla.

Jag hävdar inte att den är värdelös, långt ifrån, men det känns som att man läst detta så många gånger förut. Detta är sommarlektyr, punkt slut. Under tiden man läser boken sugs man någorlunda med i spänningen, men så fort sista sidan är avklarad har man redan glömt bort vad boken handlade om. Ligger den och skräpar hemma i bokhyllan kan du ta med och läsa den i sommarstugan… om du inte har den kan du lika gärna låta bli.

Betyg: G

Jösses vilken titel! Jag tycker nog att man kunde ha vakt ett något kortare namn… men men.

Ska vi börja med baksidetexten? Yes, det ska vi:

”Hur gick det till när sångerskan Jessica Andersson hamnade i Fame Factory? Hur kändes det när hon som nybliven mamma med duon Fame helt otippat gick och vann Melodifestivalen? Men framför allt, med tanke på den framgångsrika artistkarriären: Varför har Jessica Andersson aldrig riktigt glada ögon?

Blicken röjer minnen från en otrygg barndom. Jessica och hennes syskon växte upp med sin missbrukande mamma och mammans mer eller mindre våldsamma män. Syskonskaran splittrades när de placerades i olika fosterhem. En enda sak har Jessica Andersson alltid varit säker på. Att hon kan och vill sjunga. Att hon ska sjunga. Jessica skulle visa dem som sa att hon ”skulle sluta som sin mamma”. Så blev det också. Lena Katarina Swanberg har skrivit en stark berättelse där sorg och glädje går om varandra i Jessica Anderssons liv. En riktig Askungesaga om växande självkänsla och den svåra vägen mot balans.”

Blir en relativt kort recension, känner att jag inte har så värst mycket att säga om boken faktiskt. Missförstå mig inte, jag berörs alltid väldigt mycket av böcker som berättar om hur någon farit illa. I detta fall är det Jessica Andersson (hon i Fame ni vet) och hennes syskon som vuxit upp tillsammans med en missbrukande mor. Du får följa med Jessica under hennes uppväxt, först hos sin mor, sedan hos olika fosterfamiljer. Dessutom berättas det om Fame Factory, Melodifestivalen, Fame och hennes son Liam.

Så det är alltså inte berättelsen i sig som jag inte tycker om utan istället är det upplägget av boken och språket i den. Kapitlen är sällan mer än två sidor, vilket gör att det hela känns väldigt upphackat. I ett kapitel kan det pratas om den tidiga barndomen, sedan i nästa får vi följa Jessica senare i livet och därefter tillbaka igen. Man kommer aldrig riktigt in i boken tyvärr, utan det känns som att man endast läser små korta delar.

Utöver detta är det många saker som upprepas i boken, till exempel att Jessica aldrig ska bli som hennes mor (trots att alla tror det), att hennes son ska få den bästa uppfostran och så vidare. När det kommer till kritan är det oerhört irriterande. Men som sagt, berättelsen i sig är gripande och det är faktiskt spännande att läsa om hennes smått osannolika resa genom livet.

Jag har lite svårt att bestämma mig för om jag ska sätta ett IG eller ett G på boken, å ena sidan en gripande livshistoria, å andra sidan finns det saker som stör. Känner mig dock snäll idag och sätter ett G.

Boken är även väldigt lättläst, så om du inte läser så mycket är detta en bra bok att köpa.

Oj då, jag hade visst en del att säga om boken trots allt. Så kan det gå…

Då var boken utläst, Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson. En helt ok kriminalroman som sticker ut från mängden med sina trovärdiga norrländska karaktärer och en bra intrig. Nedan kan du läsa baksidetexten:

”Luften och hans egna rörelser har rört upp så mycket slam inuti planet att han inte kan se handen om han håller armen utsträckt och lyser på den med ficklampan. Det är som att simma i en grön soppa. Han ser ingenting. Absolut ingenting. Han vet inte längre vad som är upp och ner.
Linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där, i lastsurrningskrokar i golvet, i ett avslitet säte, i ett löst säkerhetsbälte. Överallt. Sedan börjar han simma på linan. Krockar med den. Fastnar i den. Den löper som ett spindelnät inuti planet. Och han hittar inte ut.

Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi. Vad är det för gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?

En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.”

Jag gillar att Åsa Larsson lägger mycket kraft på karaktärernas förhållanden till varandra och att hon inte valt att i detalj beskriva polisens arbete i jakten på mördaren. Huvudpersonen, kammaråklagare Rebecka Martinsson, får man snabbt förtroende för och dras in i både hennes arbete och hennes privata liv. Bra gjort Åsa! Det är inte det lättaste att få till bra personskildringar.

Men, att de döda ges utrymme att prata i boken passar inte mig det minsta. Åsa låter en död person cirkulera fritt i berättelsen, som en allvetande berättare vilken ena stunden sitter i någons kök och som sedan snabbt förflyttas hem till någon annan person… nja, det drar ner betyget avsevärt. Åsa kunde ha löst problemet snyggare.

Det är synd på en annars väldigt bra och välskriven bok. Man kan ej heller hoppa över dessa partier (vilket man kan i Kallentofts böcker) eftersom de för storyn framåt hela tiden.

Ett G blir det för denna bok även om det är med ett litet + i kanten.

Ett missat MVG

mars 5th, 2010

Läste precis igenom mina gamla inlägg och insåg att jag ej skrivit något om boken Tjuvarnas stad, av David Benioff som jag läste för ett tag sedan.

LÄS DEN!

Herrejösses vad bra den var… jag fullkomligt älskade boken som bjuder på spänning, humor och en del otäcka saker. Genial helt enkelt.

Så, mer behöver inte sägas om den, du kommer själv att märka hur bra den är när du läser den.

Klockrent MVG

Ack vilken god tanke denna bok bygger på. Att vända på ”dagens” könsroller och sätta kvinnan som ledare, historieskrivare och försörjare. Baksidetexten till Gerd Brantenbergs bok Egalias döttrar lockar verkligen till läsning:

I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som mindre kompetent, på sexuella trakasserier och maktlöshet bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskuliniströrelse, och gör uppror mot kvinnoförtrycket.

Tanken är som sagt genial, men tyvärr är storyn alldeles för tunn för att detta ska ha chans att bli en klassiker. Boken skrevs 1977, så det kanske finns en anledning till att jag inte har hört talas om den tidigare.

Det positiva med boken är att man får en ordentlig tankeställare kring dagens samhälle, hur vi lever och vilka det är som styr. Detta är den stora behållningen jag fått, men sorgligt nog har jag redan (trots att jag nyss läste ut den) svårt att återge handlingen. Och den är egentligen ganska oviktig eftersom det är i  tankeexperimentet styrkan ligger.

Läsvärd? Ja, men man bör veta om förutsättningarna. Det är inte en bok man längtar efter att lägga sig och läsa i på kvällarna, men den inbjuder åtminstone till reflektion.

Jaha, tredje boken avklarad och jag är ännu beroende av böckerna. Ganska konstigt egentligen… är de verkligen så bra? Lite larvigt, ungdomligt, enkelt, smörigt och töntigt. Men ändå är jag lika spänd som ett barn på julafton på att få läsa den fjärde delen. För trots det något barnsliga språket är det spännande, man VILL veta hur det ska gå. Vem kommer att dö? Vad kommer att hända med Jacob, Edward, Bella och de andra?

Det blir dock bara ett starkt G för denna del, mycket som tagits upp i de tidigare delarna upprepas här, vilket gör att man allt mer skumläser vissa partier av boken. Tyvärr tror jag att även den sista delen kommer att vara upplagd på detta sätt… men det är ju bara en bok kvar, man får stå ut. Sedan slipper man ju beroendet…

Hmm, blir inte klok på detta med att lägga in bilder, varför syns inte hela?! Jon, jag behöver din hjälp!

Jaha, det här var ju lite oväntat… Inte trodde jag att dessa böcker skulle fängsla mig så, men dock nyttigt att ha fel ibland. Ingrid (min flickvän & sambo) köpte bok tre idag, men tyvärr måste jag vänta till hon läst den innan jag får sätta tänderna i den… grr. Nej då, det ska nog gå, läser Egalias döttrar av Gerd Brantenberg så länge. Har läst cirka 50 sidor och den verkar lovande.

Men åter till vampyrerna… det märks självklart att det är ungdomsböcker man läser, Bellas stormiga känsloliv blir då och då aningen störande i läsningen, men på grund av genren går det att acceptera.

I den första boken (Om jag kunde drömma) får man lära känna karaktärerna (framför allt Bella och Edward) och följa med dem på ett spännande äventyr. Det jag inte förstår är varför de har lagt till en prolog där man får se deras första möte ur Edwards perspektiv! När man sedan börjar läsa önskar man att hela boken var skriven så (har dock fått veta att Meyer tänkte skriva böckerna utifrån Edward, men på grund av taskiga korrekturläsare smög sig texten ut på nätet och nu vill hon ej fortsätta det arbetet). Men som sagt, en bra bok som är väldigt lätt att tycka om och att bli engagerad i. En riktig bladvändare.

Bok två (När jag hör din röst) måste sägas vara en modern Shakespearepjäs (om än något mer lättsmält), med ännu mera av Bellas känslor för Edward (som jag nämnde ovan). Trots detta rusar man igenom även denna bok och efter sista sidan vill man ha mer… Blev lite besviken av Jacob Black, hade höga förväntningar på den pojken, men i denna bok blir han bara fjantig och barnslig. Tycker även att mycket tid lades på onödiga episoder, kunde inte Meyer ha fått in lite mer spänning?

Summa summarum: Ungdomsböcker i all ära, men visst tusan är de spännande. Jag rekommenderar dem verkligen så gå in på länkarna här ovan och beställ dem. Ber om ursäkt för att det inte riktigt blev en recension, får försöka att bättra mig.

Betyg: VG

Nu väntar ett litet filmmaraton för mig och Ingrid i helgen när vi ska hyra både Twilight och New Moon (som jag ej sett ännu). Det ska bli riktigt trevligt!

På tal om det tyckte Ingrid att jag kunde lägga upp någon bild på henne här, så då är det nog bäst att jag gör det. På första bilden är hon i Barcelona och på andra bilden är Ingrid och jag i Berlin.

På återseende!

Nu är då äntligen tegelstenen om Mao utläst, vilket har tagit en stund. Detta beror inte på att den har varit tråkig eller dålig på något sätt. Snarare är det så att dessa typer av böcker krävs några pauser här och där så att man hinner smälta allt det man läser. Det råder ingen tvekan om att författarna har gjort ett riktigt hästjobb gällande research till boken. Den är sprängfylld med information, fakta och intervjuer. Det måste tagit författarna åratal för att samla ihop, bearbeta och strukturera alltihop.

Läser man recensioner på nätet av boken får man läsa både positiva och negativa reaktioner. Till exempel är Åsa Linderborg väldigt skeptisk till boken (recensionen kan läsas här). Det hon trycker mest på är att källhänvisningarna i boken är väldigt tveksamma, vilket jag förvisso håller med om. Ändå är det en bok som ger en helhetsbild av Mao, något vi inte varit bortskämda med här i Sverige. Både i skolan och ute i bokhandlarna talas och skrivs det mest om Hitler, och på senare år även Stalin (av förklarliga skäl då vi vet mest om dessa två herrar). Därför känns det väldigt intressant att få inblick i ett Kina som varit väldigt stängt för väst.

Vi får följa Mao från födsel till död och det är en intressant bild som ges. Man får även en liten historielektion av Kinas nutidshistoria, vilket man ju inte blivit bortskämd med i skolan.

Det råder ingen tvekan om att Mao var väldigt beslutsam, han visste vad han ville och tvekade inte att göra det som krävdes för att uppnå sina mål. Bönderna i Kina fick under Mao lida något oerhört och många miljoner fick sätta livet till, enbart för att Mao ville skapa en supermakt. Hemskt.

En intressant sak med boken är att läsa om Maos paranoia, hans rädsla att bli lönnmördad. Det är även väldigt spännande att se hans försök att få Kina att bli det viktigaste och mäktigaste kommunistiska landet i världen. Mao utnyttjade Sovjet för sina egna syften och delen om hans samröre med USA är även det väldigt bra.

Visst blir det lite långtråkigt att läsa ibland och svårt att lära sig alla kinesiska namn (många av dem liknar även varandra), men överlag tycker jag att boken är välskriven och ger en samlad bild av Mao, en av världens värsta tyranner genom tiderna. Jag kan verkligen rekommendera den till alla, men ha gärna en annan bok som du läser samtidigt… det kommer att behövas.

Betyg: VG (men med ett minus efter. Jag hade nog ganska höga förväntningar på boken och därför blev jag lite besviken)

Du kan köpa boken här i storpocket för 97 kronor.

Är det någon som läst boken och tycker annorlunda? Hör gärna av dig!

Nu väntar jag bara på att det ska skrivas en bra bok om Kambodjas fruktade ledare, Pol Pot.

Dan Brown, Den förlorade symbolen

Idag läste jag ut Den förlorade symbolen, Dan Browns tredje bok med Robert Langdon som huvudkaraktär. När jag läst sista sidan var den första tanke som dök upp i huvudet: Herregud, så bra! Nu, några timmar senare har den första upphetsningen lagt sig, men det är en riktigt bra bok. Här kan du läsa baksidetexten.

Vid det här laget vet man vad man får när man läser Dan Brown. Jag skrev tidigare en recension av Räven och Den förlorade symbolen är på sätt och vis lik den förstnämnda. Så här ligger det till, väldigt kortfattat… Robert Langdon ska hålla en föreläsning i Washington DC inför ett gäng frimurare men dras i stället in i en jakt på liv och död (jo, man har läst det förut) fylld av faror, symboler och kodknäckande. Langdons vän och mentor Peter Solomon blir brutalt kidnappad och det är upp till Langdon att klara biffen. Men självklart får han kvinnlig hjälp i sitt sökande och deras resa tar dem djupt in i några gamla mysterier.

Jag som tyckte att Änglar och Demoner var bra mycket bättre än Da Vinci-koden måste säga att Den förlorade symbolen är minst lika bra som Änglar och Demoner. Brown är en mästare att bygga upp intrigen och spänningen i boken är nagelbitande. Det jag också gillar med dessa böcker är de partier då Brown går ifrån huvudhandlingen och fördjupar sig i hemliga sällskap, gåtor, mysterier etc. Denna bok är inget undantag.

Kritik som jag läst om boken har bl.a. tagit upp att all fakta i boken kan man enkelt få reda på genom en sökning på Wikipedia. Men då missar man väl all spänning, hur det ska gå för Langdon och om han ska klara ut soppan eller ej? Det är ju det som är grejen när man läser en bok, skulle jag enbart vilja ha fakta om Frimurarna vet jag hur jag får tag på den (och det är inte på Wikipedia). Nej, sådant nonsens lyssnar jag inte på.

Det är ju också så att när man läser Dan Browns böcker kan man och ska man ej lita på allt som står. Det är ju en spänningsroman och inte en faktabok för tusan. Ha det i åtanke.

Summa summarum är Den förlorade symbolen en bok man lätt fastnar i och sträckläser, med andra ord perfekt att dyka ner i under ledigheten. Helst skulle jag vilja ge boken betyget VG-, men då redigeringsprogrammet ej lät mig skapa en sådan får det bli betyget VG. Visst, det är ingen bok du kommer att minnas hela livet… men en jäkla habil vinterkvällsunderhållning.

PS. Nu ska jag ge mig i kast med Tjuvarnas stad samt läsa klart tegelstenen om Mao. DS.

Räven, av Michael Connelly

december 9th, 2009

Michael Connelly - Räven

Nu har jag läst Räven som jag pratade om i ett tidigare inlägg och tänkte därmed skriva en första recension. Vissa recensioner kommer att bli korta, andra långa.

(Klicka här för att läsa baksidetexten och/eller köpa boken)

Detta är den tolfte boken om huvudpersonen Hieronymus ”Harry” Bosch och hans jakt på seriemördare runt om i USA. Inte många av dem är dåliga, men de är heller inte så att man slår klackarna i taket av glädje. Dock levererar han alltid, man vet vad man får när man läser hans böcker. Först och främst är de alltid spännande och Connelly för handlingen hela tiden framåt vilket får en som läsare att mer eller mindre sträckläsa böckerna.

Det finns vissa saker som i stort sett alltid återkommer i böckerna: Harry Bosch dricker väldigt ofta, Harry Bosch har sex med någon kvinna, Harry Bosch har problem med sin chef eller någon annan som står över honom i hierarkin samt att Harry Bosch får stora problem och är på väg att bli avskedad. Men på något konstigt sätt lyckas denne man alltid att visa vem det är som är mannen med stort M.

Räven är självklart inget undantag, utan ens förväntningar infrias och när den sista sidan är färdigläst sitter man där ganska nöjd och glad. Sedan ska ju sägas att cirka fem minuter senare har man mer eller mindre glömt bort vad boken handlade om, så den lämnar inga djupare spår hos läsaren.

Boken är perfekt för dig som känner att Torgny Lindgren är lite väl mastigt att sätta tänderna i nu under julledigheten och istället vill ha en lättläst men väldigt spännande bok att susa igenom nu när vintermörkret och dimman sluter sig allt tätare omkring oss.

Nyckelord: Spänning, mord, lättläst.

(För betyg, se kategori här nedan)

Nu är det dags att jag jobbar vidare i boken MAO – Den sanna historien om jag vill bli klar med den innan februari 2010.

På återseende!