Henric Bremer - Startsidan

Jösses vilken titel! Jag tycker nog att man kunde ha vakt ett något kortare namn… men men.

Ska vi börja med baksidetexten? Yes, det ska vi:

”Hur gick det till när sångerskan Jessica Andersson hamnade i Fame Factory? Hur kändes det när hon som nybliven mamma med duon Fame helt otippat gick och vann Melodifestivalen? Men framför allt, med tanke på den framgångsrika artistkarriären: Varför har Jessica Andersson aldrig riktigt glada ögon?

Blicken röjer minnen från en otrygg barndom. Jessica och hennes syskon växte upp med sin missbrukande mamma och mammans mer eller mindre våldsamma män. Syskonskaran splittrades när de placerades i olika fosterhem. En enda sak har Jessica Andersson alltid varit säker på. Att hon kan och vill sjunga. Att hon ska sjunga. Jessica skulle visa dem som sa att hon ”skulle sluta som sin mamma”. Så blev det också. Lena Katarina Swanberg har skrivit en stark berättelse där sorg och glädje går om varandra i Jessica Anderssons liv. En riktig Askungesaga om växande självkänsla och den svåra vägen mot balans.”

Blir en relativt kort recension, känner att jag inte har så värst mycket att säga om boken faktiskt. Missförstå mig inte, jag berörs alltid väldigt mycket av böcker som berättar om hur någon farit illa. I detta fall är det Jessica Andersson (hon i Fame ni vet) och hennes syskon som vuxit upp tillsammans med en missbrukande mor. Du får följa med Jessica under hennes uppväxt, först hos sin mor, sedan hos olika fosterfamiljer. Dessutom berättas det om Fame Factory, Melodifestivalen, Fame och hennes son Liam.

Så det är alltså inte berättelsen i sig som jag inte tycker om utan istället är det upplägget av boken och språket i den. Kapitlen är sällan mer än två sidor, vilket gör att det hela känns väldigt upphackat. I ett kapitel kan det pratas om den tidiga barndomen, sedan i nästa får vi följa Jessica senare i livet och därefter tillbaka igen. Man kommer aldrig riktigt in i boken tyvärr, utan det känns som att man endast läser små korta delar.

Utöver detta är det många saker som upprepas i boken, till exempel att Jessica aldrig ska bli som hennes mor (trots att alla tror det), att hennes son ska få den bästa uppfostran och så vidare. När det kommer till kritan är det oerhört irriterande. Men som sagt, berättelsen i sig är gripande och det är faktiskt spännande att läsa om hennes smått osannolika resa genom livet.

Jag har lite svårt att bestämma mig för om jag ska sätta ett IG eller ett G på boken, å ena sidan en gripande livshistoria, å andra sidan finns det saker som stör. Känner mig dock snäll idag och sätter ett G.

Boken är även väldigt lättläst, så om du inte läser så mycket är detta en bra bok att köpa.

Oj då, jag hade visst en del att säga om boken trots allt. Så kan det gå…

Skriv kommentar

*