Henric Bremer - Startsidan

I morse när jag åkte från Örebro till Linköping lyssnade jag på Morgonpasset i P3 (åkte i en lånad bil, min har ingen radio). Programmet handlade om våldtäkt, våldtäktsmän, fördomar samt en massa annat. Gäst var författaren Katarina Wennstam som bland annat skrivit boken Flickan och skulden. Har själv inte läst den, men borde nog göra det.

Hur som helst, programmet var intressant och Wennstam engagerad och vältalig (dock var väl inte programledarna något vidare). Hon tog bland annat upp att den syn vi har på våldtäktsmän är väldigt skev… ofta är förövaren en ”helt vanlig” kille som i övrigt är snäll, populär, etc. Tyvärr tror vi (och media förstärker den bilden) att det oftast är invandrargäng eller någon perverterad äldre otäck farbror som begår dessa brott. Ack så fel vi kan ha.

Vidare diskuterades vad vi anser vara en våldtäkt; Wennstam stöter ofta på att folk refererar till en ”riktig” våldtäkt när de tänker på ”överfallsvåldtäkter” i någon mörk park där våld är inblandat. Som de i programmet tycker jag det är självklart att om någon (oftast då killar) fortsätter att vara påstridig efter att tjejen sagt ett bestämt och tydligt nej är det automatiskt ett försök till/en våldtäkt. Dock är det ju självklart inte fritt fram för pojkar att göra vad som helst fram till att tjejen säger nej, men jag tror att du förstår vad jag vill ha sagt.

I Örebro är detta väldigt aktuellt där en/två/flera våldtäktsmän härjar och har sedan september 2009 begått ett stort antal våldtäkter. Vad händer? Varför sker detta? Man blir arg och frustrerad, speciellt när man läser om vad som hände i Bjästa. Vad hemska vi människor är ibland…

Hur får vi bukt med detta? Vi måste ändra uppfattningen om våldtäkter, sudda ut våra fördomar, ställa upp för de drabbade och lyssna på dem, tro på dem…

Skriv kommentar

*